300 (2007)

Den persiska armén är så stor att marken skakar milsvida omkring när den marscherar över jorden. Dess ledare har beslutat sig för att krossa Grekland, ett land av frihet och rättvisa. Det enda som står mellan denna gigantiska våg av förstörelse och slaveri är en liten grupp krigare på 300 män. Men dessa soldater är mer än vanliga män - de är spartaner. Deras kamp blir lång och hård, men deras mod är som vore de odödliga och deras krigstalang står inte att finna någon annan stans i den här världen.

300 är helt klart en av de snyggaste filmer jag sett på länge. Krigsscenerna är otroliga och rent visuellt är den ett mästerverk. Dock är handlingen något tunn, och historiskt sett inte alls rättvis. Denna filmatisering är att slakta en verklig händelse, slaget vid Thermopylae som utspelade sig 480 före Kristus. Om man däremot klarar av att särskilja de få historiska grunderna från detta konstverk i filmvärlden, är den mer än sevärd!

Man bör inte heller ha alltför höga förväntningar på en djup och mångbottnad handling, för en sådan står inte att finna. Actionscenerna avlöser varandra, och här sparas inte på blod, kroppsdelar och kallt stål. Det är stenhårt, brutalt och blodigt men samtidigt en av de vackraste filmer som skapats inom den här genren. Vänta dig inte för mycket, stäng av hjärnan och sätt dig ner och njut!

Perfume (2007)

Jean Baptiste Grenouille föds med ett nära nog övernaturligt skarpt luktsinne på en marknad mitt i Paris. Hans mor överger honom i samma sekund han kommer till världen, och han tvingas växa upp på ett barnhem för att sedan säljas till en hård slavhandlare. En dag får han i uppgift att leverera hudar till ett parfymeri, och detta blir hans livs vändpunkt. Genom att blanda till en underbar parfym demonstrerar han sin fantastiska förmåga, och blir tillslut köpt av parfymeriets ägare för att gå hos honom som lärling. Jean är nära nog besatt av att lära sig bevara dofter, och den doft han aldrig kan glömma är doften av en ung kvinna. Hans kamp för att skapa den perfekta parfymen gör honom så småningom till en brutal mördare, och fletalet unga kvinnor får sätta livet till.

Tom Tykwer har regisserat detta konstverk med vackert bildspråk och skickliga skådespelare. Färgsättning och ljus ger en underlig och smått skrämmande stämning och att replikerna är relativt få gör filmen än mer mystisk. Berättarrösten är perfekt anpassad och dyker upp vid helt rätt tillfällen. Handlingen grundar sig på en roman av Patrick Süskinds med samma namn, och är både djupsinnig, unik och intressant. Dock kan jag inte låta bli att vrida mig flertalet gånger under de långa minuterna framför TVn. Stora delar av filmen känns fruktansvärt långdragna och rent ut sagt tråkiga. För att Perfume ska vara helt sevärd hade den behövts kortas ner avsevärt, så hade förmodligen fler orkat stanna kvar för att se slutscenerna.

The number 23 (2007)

På sin 32 födelsedag den 2/3 får hundfångaren Walter Sparrow en sliten bok av sin fru. Han börjar med spänning läsa och från första sidan kan han inte lämna boken ifrån sig. Kapitel efter kapitel beskriver den en mans liv, en man vars existens präglades av siffran 23. Mannen kan inte släppa hur denna siffra verkar finnas i allt i hans omgivning, och hans besatthet leder också till ett grymt morddrama. Ju längre Walter kommer i boken, desto mer tycks den spegla hans eget liv. Han börjar av nyfikenhet söka efter siffran 23 i sin egen omgivning, och besattheten kring detta nummermysterie är inte sen att fånga även honom. Han blir mer och mer fast i boken och skräms samtidigt av det olösta öde som drabbar huvudpersonen. Då hans egen livsväg verkar likna författarens skrämmande mycket börjar han en desperat kamp för att inte själv råka ut för samma fruktansvärda historia.

I denna svarta thriller ser vi Jim Carrey som huvudpersonen Walter. Han lyckas långt ifrån lika bra med sitt seriösa skådespeleri som i Eternal Sunshine Of The Spotless Mind, men hans insats är ändå beundransvärd. Både han och filmen lever upp till det de lovar, men man bör inte förvänta sig en verkligt kuslig thriller utan snarare ett mörkt psykologiskt drama. Filmen hinner ta flera oväntade vändningar och den tar ett par steg inom flertalet olika genrer. Den är inte helt perfekt, som om Joe Schumacher missade att finstämma både sig själv och skådespelarna innan skapandet. Men trots sina brister vandrar denna film runt i mina tankar ett par timmar efter biobesöket, och jag kan verkligen rekomendera den vid behov av ett vettigt tidsfördriv!

...

Precis efter publicerandet av denna recension insåg jag också vilket datum jag skrev den... It's coming to get me!