Dèjá vu (2006)

Polisagent Doug Carlin dras in i utredningen av en stor katastrof i New Orleans. Ett fartyg med marinsoldater och semesterfirare lämnar hamnen och styr ut mot öppna vatten. Men knappt hinner man vinka av sina nära och kära innan en bomb exploderar och viken fylls av blodiga kroppar och vrakrester. Ett av liken verkar dock inte alls komma från olyckan, utan har en helt annan historia som sammanvävs med det inträffade på båten. Frågan är nu vad som inträffat. För Doug Carlin verkar gåtan bara öka ju längre fram i utredningen han kommer. Han hittar sina egna fingeravtryck i offrets hem, och har tagit emot telefonsamtal från inblandade dagarna innan mordet. Han lyckas dessutom befinna sig på rätt plats vid rätt tid obehagligt ofta.

Carlin får uppgiften att samarbeta med FBI, som har en ny och chockerande metod att presentera. Med hjälp av en speciell kamera och en länk i rymdtiden kan FBI-agenterna se exakt fyra dagar tillbaka i tiden. Men man kan inte se något igen när det väl paserat, och inte spola fram eller tillbaka. Därför gäller det att ha kameran utplacerad på exakt det ställe där något viktigt inträffade fyra dagar tidigare. Carlin börjar nu en hysterisk jakt på sanningen, och kämpar desperat för att kunna ändra det förfärliga som inträffat.


Först och främst känns titeln en aning långsökt, men kopplingen framgår ändå rätt tydligt. Som film är Dèjá vu helt klart tillräckligt spännande för att ägna en kväll åt, men är ändå ingen tiopoängare. Tidsresefilmer finns det gott om, men Dèjá vu lyckas ändå vara både annorlunda och intressant. Blandningen mellan realitet och science-fiction blir en aning förvirrande då den ibland smått fåniga storyn ligger långt ifrån båda. Men denna actionthriller är ändå helt klart sevärd om man kan bortse från vissa brister i logiken. Jag misstänker också starkt att detta är en film som är värd att se mer än en gång i jakt på nya upptäckter, något som inte alls är fy skam!