Transformers (2007)

När Sam (Shia LaBeouf) äntligen ska få sin första bil blir det inte det splitternya vrålåk han hoppats på. Istället tar hans pappa med honom för att köpa en bättre begagnad kärra hos en udda bilförsäljare. Väl där ser Sam bara besvikelse efter besvikelse, tills han sätter sig i en sliten sportbil som verkar tala direkt till honom. Detta, visar det sig senare, var precis vad som inträffade. Det Sam trodde var ett vanligt, om än häftig, gammalt åk visar sig vara Autoboten Bumblebee, en avancerad robot från ett annat solsystem. Han tillhör ett släkte som är på jakt efter den kub som en gång gav upphov till deras civilisation, och detta sökande har lett honom till jorden. Men inte bara de goda Autobots utan också de onda Deceptions är på jakt efter denna högteknologiska kub.

Deceptions är också ute efter att befria sin ledare Megatron som finns nedfrusen och bevakad av en hemlig militärstyrka på jorden. Då Sams farfar var den som upptäckte Megatron och kuben under en polarexpedition blir Sam snart inblandad. Bumblebee och de andra Autobots gör sitt bästa för att beskydda honom och resten av mänskligheten, samtidigt som de gör sitt yttersta för att finna kuben först.

Robotarna är extremt välgjorde och specialeffekterna ett nöje för ögat. Transformers är någon sorts familjeorienterad actionfilm och det blir en svår balansgång mellan lättsam komik och våld- och krigsscener. Jag tycker dock filmskaparna lyckats relativt bra med detta och resultatet är helt klart värt att se. 1986 utgavs en tecknad version som skrev handlingen till 2005, nu är det 2007 och vi ser iallafall en animerad version av robotarna. Filmen är inte särskilt djup och handlingen inte särskilt imponerande, men detta är ändå underhållning på hög nivå. Den är lätt att ta in och jag njuter rätt igenom av de sköna scenerna och de coola robotarna. Den som har barnasinnet kvar kommer njuta till fullo av detta rafflande men inte särskilt överraskande äventyr.